Nyckelfakta
Nästan varje ny vetenskaplig studie förutspår en snabbare havsnivåhöjning än de föregående!
Komponenter
Global uppvärmning, som tros huvudsakligen bero på ökande halter av växthusgasen koldioxid i atmosfären, är den huvudsakliga orsaken till global havsnivåhöjning. Havsnivåhöjningen har två huvudkomponenter. Den ena är volymökning av befintligt havsvatten genom uppvärmning, som kan ha varit den större komponenten under 1900-talet. Den andra är tillskott till haven från smältande istäcken på land, som tros utgöra merparten av havsnivåhöjningen under 2000-talet. Anledningen till förändringen är främst att avsmältningen av istäcken på land har ökat under 1900- och 2000-talet.
Historia
Ungefär 17.000 f.Kr. började istäckena som bildades under Weichsel-istiden att smälta bort, och fram till ungefär 5.000 f.Kr. hade de bidragit till en havsnivåhöjning på ungefär 120 m under 12.000 år, d.v.s. 1 m/sekel eller 10 mm/år. Efter detta minskade havsnivåhöjningens hastighet och under de följande 5.000 åren, fram till 0 f.Kr., var havsnivåhöjningen ungefär 4 m, d.v.s. 0,08 m/sekel eller 0,8 mm/år. Under de följande 1.800 åren, fram till 1800-talets början, var havsnivåhöjningen ungefär 0,120 m, d.v.s. 0,007 m/sekel eller 0,07 mm/år. Under 1800-talet var havsnivåhöjningen ungefär 0,06 m/sekel eller 0,6 mm/år, under 1900-talet var havsnivåhöjningen ungefär 0,18 m/sekel eller 1,8 mm/år, och för närvarande, år 2017, är havsnivåhöjningen ungefär 0,34 m/sekel eller 3,4 mm/år. Estimat av havsnivåhöjningen kan variera beroende på statistik på faktiska mätningar.
Smältvattenpulser
Smältningen av istäckena mellan 17.000 f.Kr. och 5.000 f.Kr. var ingen jämn process utan perioder med ganska långsam havsnivåhöjning avbröts av katastrofala episoder då havsnivån kunde stiga många meter under bara några få sekel. Minst en sådan period är säkert känd, "Meltwater pulse 1A" ungefär 11.800 f.Kr., då havsnivåhöjningen var 16-25 m under 400-500 år, d.v.s. 3,2-6,3 m/sekel eller 32-63 mm/år. Ytterligare två är möjliga, "Meltwater pulse 1B" ungefär 9.300 f.Kr., då havsnivåhöjningen var 6-13 m under 300 år, d.v.s. 2,0-4,3 m/sekel eller 20-43 mm/år, och "Meltwater pulse 1C" ungefär 6.000 f.Kr., då havsnivåhöjningen var ungefär 6,5 m under 140 år, d.v.s. 4,6 m/sekel eller 46 mm/år.
Nya smältvattenpulser
De katastrofala episoderna ovan tros av många forskare ha orsakats av snabba kollapser av större istäcken. Idag finns det observationer som visar att samma sak kan hålla på att hända med det västantarktiska istäcket, vilket kan orsaka 3-4,8 m havsnivåhöjning under bara 60-100 år, d.v.s. 3,0-8,0 m/sekel eller 30-80 mm/år, och med det grönländska istäcket, vilket kan orsaka 3-7,2 m havsnivåhöjning under 100-300 år, d.v.s. 1,0-7,2 m/sekel eller 10-72 mm/år. Under de senaste 10 åren har tron att havsnivåhöjningen, även under en nära framtid, kan förutspås genom extrapolering av den nuvarande genomsnittliga hastigheten på havsnivåhöjningen utmanats av nya observationer och modeller som visar att havsnivåhöjningen kan accelerera mycket snabbare än vad som var vedertaget för bara några år sedan. Faktum är att nästan varje ny vetenskaplig studie, baserad på mer data och bättre förståelse av mekanismer, förutspår en snabbare havsnivåhöjning än de föregående.
Tidigare historia
Under den senaste mellanistiden (Eem), för 130.000-115.000 år sedan, då temperaturen var 1-2 grader högre än den nuvarande, bedöms den globala havsnivån ha varit 5,5-10 m högre än idag på grund av ökad avsmältning av främst Grönlands och Antarktis istäcken. Senast koldioxidhalten i atmosfären var 400 ppm, samma som nu, under pliocen för 5,3-2,6 miljoner år sedan så uppskattas den globala havsnivå ha nått maxima på 88 m över den nuvarande för 5,3 miljoner år sedan, 55 m över den nuvarande för 3,8 miljoner år sedan, och 16 m över den nuvarande för 3,0 miljoner år sedan. Anledningen till att vi inte ser samma effekter nu är en tröghet som gör att uppvärmningen släpar efter koldioxidhalterna och avsmältningen av istäcken släpar efter uppvärmningen.
Total avsmältning
Om man ser tillbaka till före de senaste istiderna så är det alltså inte givet med de nuvarande istäckena på och runt Grönland och Antarktis, utan de kan ses som rester från den senaste istiden som ännu inte har smält. Om de och andra kvarvarande istäcken, t.ex. glaciärerna i den arktiska övärlden och större bergmassiv, skulle smälta så skulle de höja havsnivån med totalt ungefär 65 m, utöver de 120-130 m från redan smälta istäcken. Även om en sådan avsmältning, om den skedde, enligt nuvarande modeller skulle ta tusentals år, snarare än århundranden, som för Grönland, eller decennier, som för Västantarktis, har möjligheten tagits med i presentationen av effekterna av havsnivåhöjningen på dessa sidor. Här finns en global översikt över effekterna av havsnivåhöjning.
Postglacial landhöjning
Sverige genomgår fortfarande en postglacial landhöjning efter Weichsel-istiden som, med havsnivåhöjningen borträknad, varierar mellan som mest 1,05 m/sekel eller 10,5 mm/år strax norr om Skellefteå i norra Sverige till som lägst 0,08 m/sekel eller 0,8 mm/år vid Trelleborg i sydligaste Sverige. I Stockholm är den 0,53 m/sekel eller 5,3 mm/år, i Göteborg 0,31 m/sekel eller 3,1 mm/år och i Malmö 0,10 m/sekel eller 1,0 mm/år. Det innebär att effekten av den globala havsnivåhöjningen mildras i stora delar av Sverige, mest i norr och minst i söder. Vid den nuvarande globala havsnivåhöjningen på 0,34 m/sekel eller 3,4 mm/år är nettoeffekten noll i ett bälte över Fårösund (norra Gotland), Figeholm (mellan Oskarshamn och Västervik), Hultsfred, Vetlanda, Vaggeryd, Borås, Göteborg och Porsgrunn (i Norge). Kartor och videor på dessa sidor visar effekterna av nettohöjningen, alltså global havsnivåhöjning minus lokal postglacial landhöjning. Andra lokala förhållanden kan också påverka havsnivåhöjningen men har inte tagits med här.